Venezuela är präglat utav en fantastisk natur, och landet förfogar stora naturtillgångar. Stora exporter utav fossila bränslen som naturgas och olja finns i landet. Även mineraler som bl.a. järnmalm, kol, titan, guld, silver, koppar, zink, mangon, titan, fosfat och diamanter. Jordbruket i landet är dåligt utvecklat och endast en fjärdedel utav Venezuelas mark används, 4 % av landets yta. 6,5 % av Sveriges totala yta används till jordbruk, och vi är hälften så stort som Venezuela. Anledningen till den dåliga agrikulturen beror på brist på tillgång av maskiner, det är lättare att ha boskap då de innebär mindre jobb. De vanligaste grödorna är: banan, dura, ris, majs, sockerrör, kaffe och kakao. Av dessa är kaffet och sockret den största exportvaran. Venezuela är dock mestadels självförsörjande när det gäller spannmål och jordbruket står för endast 3 % utav exportvarorna. Boskapsskötseln, mjölkproduktionen, har genom avståndet från jordbruket haft en bra utveckling de senaste åren. Även landets fiske som länge har varit under utvecklat, trots landets kust, floder och sjöar, har förbättrats. Innan Columbus ankomst till Venezuela levde infödingarna på just fiske, vilket förändrades när han kom och de istället skulle leta efter skatter. Detta stoppade utvecklingen vilken alltså är på rätt väg igen.
Venezuela ligger inuti kontinenten i nordvästra Sydamerika, och har kust mot Karibiska havet och Nordatlanten vilket gör landet perfekt för export och importer såsom över hav till inom Sydamerika. Vid kusten har Venezuela 82 öar. Eftersom landet har kust och klimatet är varmt finns en stor turism, mycket av landets intäkter kommer här ifrån. Men det mesta i landet centraliseras runt om oljan, Venezuela är världens femte största land i olja och tillverkningen är därför enorm. Problemet är att kontrasterna är så stora i landet i form av pengar, så makthavarna i landet äger mestadels av olje-produceringen, och mycket utelämnas för de fattiga. De fattiga är därför väldigt fattiga och de rika mycket rika.
Upptäckten av oljan i Venezuela ändrade landets ståndpunkt radikalt, från att varit ett fattigt semesterortsland utan större globaliserad handel till en av världens största exportör utav olja. Detta påverkade såklart landet inte bara i form av ekonomi, då fler jobb blev tillgängliga, utan öppnade även portarna till en global marknad. Venezuela blev synlig för omvärlden som ett handelsland istället för ett land i kris. Landet har bakom sig en historia som börjar med Columbus ankomst och följer utav århundraden av diktatur, vilket resulterat i att klyftorna blev stora i landet och landet har haft problem med ekonomin. De hade exempelvis en ekonomiskkris under sent 1900-tal, det påverkade oljepriset som sjönk till endast några öre (översatt till SEK). Idag har de däremot demokrati, styrt av presidenten Hugo Chavez. Dock är ekonomifrågan fortfarande stor i landet och oljan är så billig som 30 öre per liter. Priset för oljan som exporteras och oljepriset i Venezuela är det stor skillnad på, nyligen meddelande oljeministern Rafael Ramirez att oljepriset ligger på 100dollar per fat. Vilket är relativt dyrt för olja. 80 % av Venezuelas sammanlagda olja ägs av det staltiga oljebolaget PDVSA, vilket har gett dem otrolig mycket politisk makt och pengar. Forskaren Victor Poleo hävdar att PDSVA maktposition lett till att de blivit som en stat inuti Venezuelas stat – att de fått för tok för stor självständighet. Han anser också att detta beror på korruption, att bolaget varit lojal mot USA:s regering och framförallt de nordamerikanska bolagen, vilka är de som köper oljan. Jag tror det kan stämma, eftersom det hela tiden är oljan som hindrar Venezuelas ekonomi från att växa, därmed PDSVA. PDSVA tjänade 50 miljarder dollar förra året, Venezuelas statsbudget är 20 miljarder dollar. Landet har en demokrati och landets resurser tillhör invånarna, därför borde intäkterna av oljan delas demokratiskt och rättvis. Detta skulle förändra mycket i landet, och minska fattigdomen radikalt.
Anledningen till Venezuelas klyftor i landet är genom att makteliten kontrollerar oljan, och det är svårt för dem att se till folks bästa och samtidigt visa nationens ansikte utåt. Däremot har en del pengar gått till statlig verksamhet, och sedan oljan hittades har nya vägar byggts även sjukvård och utbildning har gått framåt, Venezuela är idag Sydamerikas rikaste land. Men med tanke oljans omsättning och pengarna den ger borde mer gå åt statliga ändamål, detta är något som politiken kämpar med och förhoppningsvis kommer samhället att bli rättvisare inom snar framtid.
Venezuela har de naturgivna förutsättningarna att få en stor export av andra utav landets resurser, men de har inte den ekonomin som behövs. Konkurrensen på dessa resurser är i Sydamerika väldigt stor eftersom de har liknande resurser i varje land. Men oljan delar Venezuela endast med Brasilien och Columbia, därför är konkurrensen i Sydamerika inte lika stor, olja är något ovanligt till skillnad från andra naturresurser därför är den väldigt eftertraktad.
Idag är Venezuela påväg mot ett miljövänligt mål, men vägen dit är lång. Olja är bland det omiljövänligaste naturresurserna som vi har, olja är även en bristvara. Menat att den någon gång kommer ta slut, när det händer måste Venezuela ha en plan för framtiden hur de ska agera. Då de inte bara kommer förlora detta stora globala handels-samarbetet, utan även förlora miljarders kronor.
Venezuelas handel har bidragit mycket till dagens globalisering, på gott och ont. Oljan har gett landet ett samarbete med omvärlden som inte innan fanns och hjälpt till att knyta bättre kontakt mellan Sydamerika och omvärlden, bl.a. Europa och USA.
Oljan har även lagt grunden för den nutida statens utveckling och landets industrialisering, något som antagligen inte skulle vara möjligt utan oljan. Trots de positiva aspekterna, tynger de negativa. Genom den ostabila politiken som förs i landet är skillnaden mellan människor stora och därför lever många mycket fattigt och utan somliga vardagsresurser, som för oss är självklart. Exempelvis som ovan, att ha ett soppnedkast eller sopptunna som hämtas. Ett sådant system som vi har i Sverige, med kommuner och skatter, som gör att vi är miljösmarta och underlättar saker i vår vardag. I stora drag finns ett sådant system ännu inte i Venezuela. Därför behövs ett större nationellt samarbete för att kunna lyfta landets globalisering ännu ett snäpp.
Den hållbara utvecklingen är på god väg i Venezuela, miljötankar börjar spridas i landet och de har börjat använda resurserna i landet att skapa energi - Exempelvis vindkraft. Även fast ekonomin är ett stort hinder, och säkerligen kommer vara ett bra tag, så har Venezuela stor chans att kunna utvecklas ännu mer och bidra till att rädda vår planet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar